Friday, May 02, 2008

Talibus incensa est iuuenum sententia dictis



Jag ulovade mer av Lavinia, och det är inte svårt att uppfylla. Jag väntar spänt på att den ska köpas in av närliggande bibliotek. (Läste LeGuin i tidig tonår och vill minnas att jag tyckte hon var helt ok.) Är det romerska och i synnerhet omarbetandet av Vergilius en trend bland etablerade kvinnliga författare? Tänker närmast på Drabbles The seven sisters, som det var en bläsare som tipsade mig om en gång i tiden, och i viss mån Atwoods Penelopiad , om man tänker sig Homeros istället. (Den sistnämda ingår visserligen i Canongates projeckt 'The Myths', där man även hittar författare såsom Winterson.) Kvinnligt intåg och omtolkning av traditionellt manligt område, epiken?

Ni hittar länkar til åtskilliga engelskspråkiga recensioner på LeGuins egen hemsida, där man även kan ladda ner kartan ovan att ha som desktop eller annat skoj.
.
Och så, Lavinas omdiskuterade rodnad (Amata är egentligen en intressantare karaktär, men det får vi ta vid annat tillfälle) 12.64-69:
.
.
accepit uocem lacrimis Lauinia matris
flagrantis perfusa genas, cui plurimus ignem
subiecit rubor et calefacta per ora cucurrit.
Indum sanguineo ueluti uiolauerit ostro
si quis ebur, aut mixta rubent ubi lilia multa
alba rosa, talis uirgo dabat ore colores.
.
.
Häftig gråt strömmar ner för Lavinias blossande kinder
medan hon lyssnar till moderns röst, och rodnaden sprider
snabbt sin eld över flickans hy, får dragen att glöda.
Liksom när elfenben från Indien fläckas av blodröd
purpur, och i ett fång av rosor snövita liljor
skimrar med rödaktig glans- så framstod anletets färger

2 comments:

Anonymous said...

Jag tycker det är så svårt med alla nyöversättningar! Stämmer det att "jag tror på mig själv" på latin antingen kan vara "mihimet credo" eller "mihi ipsi credo"? Jag får inte riktigt till det!

Anonymous said...

Ego "mihi ipsi" dixerim, egomet autem "mihimet".
Egometipsum tandem "mihimetipsi" dixerit!