Sunday, April 20, 2008

Cui deinde subibit

Har suttit hemma en del för att desperat försöka tota ihop ett konferenspaper, dock slutar det mest med att jag funderar på olika sätt att tillaga sparris, den är ju så fin så här års.

Ytterligare ett problem med att sitta chez moi är naturligtvis bristen på referenslitteratur och andra källor, man har det ena och det andra, men torftigt är det. Mitt paper kräver en del letande i Historia Augusta, och då jag vid ett mer disciplinerat och inte fullt så legymfokuserat datum petat in de latinsk är det mest sporadisk kontextkoll som krävs, vilket jag till nu i helgen nyttjade den variant av Historuia som fanns därhemma, nämligen en svensk översättning som kom 2005; Kejsarhistorier, som jag hittills bara ströläst i.

Den är inte komplett, men jag trodde den någorlunda habil till dess att jag skulle få lite mer kött gällande Hadrianus, i biografin om just densamme, stycke 16 (s 48 i min utgåva), och stötte på problem. Översättningen lyder:

Han älskade för övrigt att uttrycka sig i ålderdomlig stil och deltog med sina tal i lärda meningsutbyten. Han föredrog för övrigt Cicero framför Cato, Vergilius framför Ennius, Caelius framför Sallustius, och med samma överlägsenhet gav han sina omdömen om Homeros och Platon.”

Om vi har överseende med den lite stolpiga svenska (kanske ett medvetet stilistiskt grepp för att återge den latinska textens känsla), så är det tyvärr felöversatt vad det gäller hans preferenser. Den latinska texten lyder nämligen:

Ciceroni Catonem, Vergilio Ennium, Sallustio Caelium praetulit

Och om jag inte minns helt fel från mina stil och grammatikkurser (vilket kan var fallet), så är konstruktionen alqd alci rei praeferre. Vidare borde kontexten varit a dead giveway på att översättningen inte riktigt stämde, då det i raden innan talas om Hadrianus förkärlek för ålderdomlig stil, och då följer det logiskt och den latinska texten att han skulle föredra den gammalmodige Cato framför Cicero, den arkaiske Ennius framför Vergilius, och den arkaiserande Sallustius framför Caelius. Man förvånas att ingen noterat detta.

Kommentaren assisterar på intet vis, då identifikation av dessa stora författare är dessutom luddig och inte så hjälpsam i och med att Cato identifieras med orden ”Julius Caesars motståndare”, vilket gör det en smula förvirrat, då det antagligen är Cato Censorius eller d.ä, bl.a känd såsom just retoriker (ni vet han med Ceterum/praeterea censeo Carthaginem esse delendam), som åsyftas här, och ska liksom vara ställd i kontrast till Cicero. (Det sägs att Cicero kände till mer än 150 tal av Cato. Cato den äldres tal fanns säkert väl tillgängliga vid såväl den tiden som Hadrianus, vi har idag bara fragment.) Det ska alltså verkligen inte vara Cato den yngre, barnbarnsbarn till den ovan nämnde och Caesars samtide, som jämförs med Cicero. Bock i kanten.

Likaså i den vergilianska jämförelsen, där hans arkaiske motpart beskrivs ”Ennius…skrev tragedier som är bevarade i fragment”, vilket han absolut gjorde, men inte riktigt är poängen här. Gissningsvis åsyftar den eminenta författaren av Historia Augusta (jag är närapå övertalad av Syme att det är en enda författare till alla dessa skrönor) att här ställa Aeneiden i jämförelse till Ennius episka verk, Annales, som med sitt mytologiska och patriotiska innehåll just kan utgöra en like till Vergilius stora arbete.

Caelius identifieras såsom ”Caelius Antipater (100-talet f.Kr) romersk historieskrivare”, och han verkar var mer känd som Coelius Antipater, men jag tvivlar på att det stämmer då Harianus enligt kontexten ska föredra riktigt åldriga författare och Sallustius faktiskt är något modernare (86-34 f.Kr), sålunda är det nog helt enkelt felöversatt.

Jag har inte tid att leta efter ytterligare felaktigheter (om så sådana finns, detta kan vara den enda fläcken), men tycker det är tråkigt att ingen recensent uppmärksammat detta, recensioner av översättningar från ”svåra” språk tenderar att vara lite tama (se SvD, men det finns undantag). Det är även synd att just detta stycke blir helt obegripligt för gemene man, såväl genom felöversättning som irrelevant och vilseledande kommentar.

För övrigt har jag nu bemästrat Hollandaisesås, lättare än vad man kan tro, och magnifikt till sparris.

1 comment:

svenske floyd said...

Man förvånas att ingen noterat detta. Ja sannerligen. Om någon föredroge Vergilius framför Ennius och Cicero framför Cato, så skulle det väl inte behöva påpekas? Sven