Sunday, February 25, 2007

conversiones

Måste bara beklaga mig och berätta hur otroligt förkyld jag är, och tack vare den förbenade fukten i min nya hemstad svullnar ansikte och bihålor, så om det är lite förvirrat nedan, vet ni varför.

Det har rasat en liten debatt, eller knappast rasat, bubblat kanske, i kommentarena till ett tidigare inlägg om just att översätta uttryck till latin och att använda latin i inskrifter på ringar och såsom tatuering.

På ett sätt vill jag hålla med Mars tempel hämnaren, varför nyttja ett språk som man inte förstår (visst fnissar man åt Beckham; ut amem et foveam), varför anknyta till en auktoritär och t.o.m papistisk tradition, varför inte låta det vara enkelt och förståeligt, det dunkelt sagda/skrivna är det dunkelt tänkta.

Dock, om jag var övertygad om att det var så förkastligt med latinska tatueringar och ringinskrifter, så skulle jag inte översätta dem för di frågande, och ej heller bry mig om att få det så korrekt som möjligt.Jag tycker att det finns mycket gott att säga om att tatuera sig på latin, att rista in latin i sin ring, att hitta på ett latinskt motto till sin förening. Det är först och främst såsom JJ och ChW påpekat i bubblet, att det knyter an till en tradition som är nära på obegripligt omfattande, man blir på något sätt del i den., och att det markera det högtidliga.

Det har även förstås med att göra med latinet som ett magiskt språk (cf hokuspokus, otaliga Buffy-avsnitt, the Potter, diverse rollspelare, doktorspromoveringar und so weiter), den fras man väljer blir som en trollformel. Jag tror även det har med vårt psyke att göra, ”vanliga” ord på ens eget språk blir så lätt banala eller slits ner av ständigt nyttjande, visst förlorar ordet älska sin kraft då man sekunden innan kärleksförklaringen hört personen utbrista ”jag älskar pizza/the Simpsons/angoraraggsockor”?
Man får sålunda frasen ren och magisk på nytt så den är på ett främmande språk, den laddas och blir tyngre. Det kan även bli en hemlighet, denna främmande fras, att bara vi två vet vad den betyder.

Man kan även börja fundera över betydelsen på det man vill säga då man låter omtolka det på ett annat språk. Denna komparativa funktion som jag lever med dagligen, t.ex när man funderar över hur en viss sorts dativ fungerar uppmanas man att försöka konstruera det på grekiska, eller se hur det heter på hettitiska, eller sanskrit (ungefär då bestämmer jag mig för att åka till Polen), och man får en mycket bättre insikt i hur ett uttryck är konstruerat när man översätter det, och man måste försjunka i grubblerier över ett ords betydelse och valör och stilnivå då man översätter, och sålunda uttrycker man förhoppningsvis mer precist det som man tänkt. Man tvingas ifrågasätta sin formulering och sin tanke. Vad menar jag med ’i evighet’? Med ’leva ut sitt inre’?
Vidare är det där med skönhet, många latinska fraser är så oändligt tjusiga, in aeternum, nemo nisi mors, och återigen detta med tradition, vore det inte roligt att ha samma fras som Katarina Jagellonica i sin ring?
Slutligen, det finns visserligen en uppsjö latinska uttryck och fraser lämpliga för de flesta tillfällen, och det är en nobel strävan att nyttja dessa befintliga i så stor utsträckning som möjligt, men detta betyder inte att man ska sluta skriva på latin och översätta till detsamma. Jag tycker finnarna med sina radioutsändningar, Vatikanen med sitt lexikon, och de alla de som sitter på sin kammare och plitar på latin gör en formidable insats, ty slutade man försöka skulle latinet verkligen bli tokdött. Så översätt, eller efterlys översättning av Nationalteatern eller Strindberg eller dagens GP till latin och låt ingen säga att det är fånigt eller förkastligt.

Jag vill bara passa på att tillägga när jag ändå diskuterar översättning av fraser, att, on a more personal note, jag tycker det varit enormt kul att översätta eller förklara uttryck och jag gör det så gärna, men jag blir så innerligt förbannad på dem som får denna tjänst och sedan aldrig hör av sig igen och tackar. Majoriteten är underbart rara och skriver för att berätta vad de använt, men till det lilla ouppfostrade pack som prompt försvinner vill jag säga; Skäms! (Pudeat vos!)

8 comments:

dudu said...

Hoppas att din foerkylning blir snart baettre. Du behoever inte aaka till Polen. Jag tycker om dig.
Kram fraan din mor

Anonymous said...

Jag tror att det är just är brytningen mellan vardagsspråk och högtidsspråk som är det allra viktigaste här – det finns knappast något annat språk som är så tätt förknippat med högtidlighet som latinet, vilket blir en tydlig markering om att det är någonting speciellt. Som du skriver, ord som annars inte slits ned av vardagsbruk (till skillnad från svenska, engelska, tyska et cetera). Lite som att plocka fram finkläderna till bröllopet.

(Jag drar visserligen bara på mig en enkel, svart skjorta till bröllopet – och dopet, födelsedagsfesten och alla andra dylika tillfällen – men att jag är en barbar har konstaterats här förr.)

//JJ

Anonymous said...

Återkräv latinet från lajvarna!

MEE said...

Dudu-miss you

JJ- Skulle det inte vara trevligare med en vit skjorta?
Men en trevlig och bildad barbar, inte har jag sagt annat! Och om du är villig att sortera till bokhyllan så kan det epitetet få falla...

Anon- Men om ingen annan vill ha det?

Anonymous said...

Hmm, ja det är ju en tanke förstås. De kanske ör de som ör gladast över det faktiskt...:-)

Anonymous said...

"är" menar jag, inte "ör"!!!

Magnus Lewan said...

Det var utmärkta funderingar om varför vi använder latinet i nunc och sub, ofta utan att egentligen förstå meningen med det vi säger.

Att översätta ett uttryck till andra språk är alltid trevligt och ofta frustrerande.

En kontinentaleuropeisk körledare vände sig en gång till mig med en Bellmansång, som hennes kör skulle sjunga, och bad mig översätta till Engelska. Från svenska. Mitt modersmål. Det visade sig att jag vid närmre beseende inte förstod alls vad Bellman skrivit. Och ändå var det en sång jag sjungit själv ett otal gånger och kunde utantill.

Det svåra var inte att översätta till engelska utan att översätta från svenska.

Den som kan översätta från svenska till latin eller vilket annat språk som helst, har lärt sig en hel del svenska.

Anonymous said...

Hej!

Jag undrar om det finns någon som kan översätta "pappas prinsessa" till latin. Skulle bli jätteglad för hjälpen!

Tack på förhand!

Mvh