Wednesday, June 21, 2006

casus arborealis

Ledsen för tystnaden (återkommer strax ordentligt), först var det trötthet och flytt som fyllde mina dagar, och därefter, att när jag häromkvällen cyklade hemåt ställde sig en trädnymf i vägen och I came to "a sudden arboreal stop".

En del blod, mycket sönderskrapad hud, illamående och ett bultande, ömmande huvud.
Ack ja.

Låtom oss istället glädja oss åt att Rome visas på kanal 5 i sommar!

Jag kan även berätta att trots att det generösa "tag-tre-betala-för-två" Loeb-erbjudandet kvarstår alltjämt hos hedengrens, har de även samma lockande upplägg för sina Penguin Classics.
I den serien hittar ni en uppsjö antika författare (dock utan originaltexten) i mycket god översättning. Jag såg såväl Livius som Suetonius (i Graves underbara översättning), vidare åtskilliga greker, samt Catullus med en vacker kvinnorumpa på omslaget.

Och slutligen, en bok som verkar intressant, "Mitt liv som Pythagoras" av Fredrik Lång. Svenskan skriver:


"Mitt liv som Pythagoras" är folkligt frejdig, den närmar sig inte antiken med vederbörlig vördnad utan med ett raljerande småleende, med inslag av slang och dialekt i dialogen, och med nautiska, mytologiska och filosofiska termer i en salig blandning. Lång har uppenbart haft roligt när han skrivit. Man gör ett misstag om man förväntar sig en rättfram psykologisk realism, ur en sådan synvinkel blir romanen bara trögläst och osannolik. Släpper man däremot anspråken på trovärdighet och identifikation, får "Mitt liv som Pythagoras" flykt.
[...]
Lång är som gjord för sin uppgift. Förutom att han är en driven romanförfattare har han forskat i antikens filosofi, med en licentitatavhandling om Thales och en doktorsavhandling om det "industrialiserade medvetandet" från Platon till Nietzsche. "Mitt liv som Pythagoras" kan läsas på många plan, inte minst som ett inlägg i debatten om humaniora i dag, eller varför inte som en filosofisk roman om polariteten mellan nytta och sanning. Som Zalmoxis resonerar: "Den som vill använda räknekonsten endast för att hålla ordning och reda på användbara och nyttiga ting har aldrig i sin
själ rörts av världsalltets harmoni och aldrig förmått lyssna till stjärnornas musik, denna den skönaste blandningen av stämmor och ljubelsång [sic!]".
Detta citat inringar ett av bokens budskap."

Å, mitt huvud!

1 comment:

Erika said...

Vi blåser alla på skrapsåren, så där i tankarna!