Pindaros

Bara så vackert skrivet, Jonas Thentes recension av Magnus William-Olssons
"Ögonblicket är för Pindaros ett litet rum i tiden. Nya dikter och de gamla":

"Detta är alltså läsarens privilegium - att nå lyckan då man finner diktens pärla. Poetens arbete är att odla dessa pärlor, och den verksamheten är för William-Olsson lika mysteriös som läsandet. I bland annat boken "Det är för att jag har lärt mig skriva av Homeros" sätter han likhetstecken mellan dikt­skrivande och "vara". Skrivandet som tillstånd, alltså. Vilket innebär att dikten är en rad händelser, eller ögonblick.
Det är detta intresse för poetens, läsarens, kommunikationens och språkaktens elementa som gör att Magnus William-Olsson umgås med antikens tänkare och gestalter. Man kan alltid vara säker på att eventuella nutidsbilder till sist hamnar i Hellas eller Rom. Eller att Apollon, Mnemosyne och Hadrianus spänner ögonen i en, som strosade man i ett strängt pinakotek. Men i antiken ligger diktens nerver något mer blottade och så gör även människan.[Oh ja!]
Den nya boken rymmer också William-Olssons tidiga diktsamlingar, alltifrån debuten med "O". Man kan knappast säga att de antika temata har tilltagit - debuten finner vi den odysseiska sviten "Telemakier" - men man kan konstatera att fascinationen har mognat till djup kunskap."

Detta är en bra recension, den beskriver texten, sätter den i kontext och lockar till läsning, inget anekdotstaplande här inte.
Har aldrig läst Magnus William-Olsson men blir mycket lockad.