Wednesday, February 08, 2006

Graece

I senaste nummret av Axess har professor Eva-Carin Gerö en underhållande och lång artikel om Diogenes.
Artikeln i fråga finns tyvärr inte ute på nätet, men om ni ramlar på tidskriften i fråga på biblioteket eller på toan hemma hos er mer högervridna bekantskapskrets, tveka inte att läsa den.

Det är mycket lätt att göra sig lustig över denna tidning, men jag motstår, ty den har vissa försonande drag, men jag måste bara påpeka att la Gerö benämns såsom "professor i antik grekiska", vilket är väldigt talande för den där pseudopretentiösa publikationen.
Det heter, av tradition, hävd och ren halstarrighet, grekiska, det där som de gamble skrev och filosoferade på, och det som talas i Athen idag, kallas, av samma skäl som ovan, nygrekiska.
I sin iver att visa hur fantastiskt bildade och litterära de är, men ovetandes om kutym, avslöjar Axess sig rejält.
Det är för sorgligt för att jag ska skratta åt det.
...
(Här censurerar jag mig själv nu, det var för elakt, och kanske en smula sjävbelåtet)

http://www.axess.se/svenska/aktuellt.php
"Läser" Lucretius, gömmer mig från mina demoner i biblioteket.

1 comment:

MEE said...

Vad jag gjorde mig lustig över var snarast Axess pretentioner, jag föreställer mig (kanske helt felaktigt) att de skulle bli förtvivlade om de insåg sin faux pas, eller vad de då själva skulle anse som ett sådant. jag har fått intrycket av att traditioner betyder mycket för den redaktionen.

Jag instämmer i att det är lätt att förvirring uppstår och att det finns en viss diskrepans mellan vad som i akademins elfenbenstorn och vad som på gatan kallas grekiska, dock brukar kurskataloger nuförtiden noga sätta ut en liten förklarande text för att undvika att folk söker fel kurs.
Jag har naturligtvis svårt att motivera varför jag tycker om bruket av grekiska/nygrekiska, jag brukar inte använda argument såsom "tradition", men på något sätt är jag förtjust i det, då det speglar en gammal akademiska tanke och ger en kontinuitetskänsla.
(Det finns även en praktisk aspekt, den moderna grekiskan har oftast fått sorteras in under de Klassiska institutionerna (numera sällsynt), och då den anlänt senare såsom ämne än den antika grekiskan, som då redan roffat åt sig benämningen grekiska, har det moderna språket fått kallas nygrekiska.)

Tanken var att vara retsam, inte anstötlig.
Vänligen/SDIL