Wednesday, October 26, 2005

Ita est

Det finns inget ord för "ja" på latin. Ska du svara jakande kan man säga t.ex. ita est, ita vero, sic eller etiam. Dessa uttryck skulle jag gissa kommer från den latinska dramatiken.
Man svarar alltstå typ "så är det" eller "i sanning så".

Ett annat ganska vanligt sätt är att upprepa det aktuella ordet på ett bekräftande vis, så på frågan - Solusne venisti? (Kom du ensam?), svarar man sålunda -Solus (Ensam/Ja) om så nu var fallet. Eller så återanvänder man verbet: -Vidistine eum? (Såg du honom?), och om man nu gjort det svarar man -Vidi (Jag har sett [honom]/ja).

Man kan även använda sig av s.k samtyckesverb, assentiri-samtycka till ngt, så man kunde svara -Assentior (Jag samtycker), eller annuere (Nicka bifallande).

Jag har även för mig att man kan använda Placet (Det behagar) , men detta grundar sig mest på världshistoriens mest romantiska frieri, för att fortsätta vårt Sayers-tema, nämligen Lord Peter Wimseys slutligen lyckade frieri till Harriet Vane på sista sidan av "Gaudy Night":

"With a gesture of submission he bared his head and stood gravely, the square cap dangling in his hand. ‘Placetne, magistra?’ [Och hon ba'] ‘Placet.’"

(Nu vet ju visserligen alla att det är den akademiska ritualen som anspelas på, det är inte latinet som är huvudsaken, men jag föreställer mig gärna att hon svarar ja just då det hela sker på latin. Jag skulle inte avböja ett sådant. Läs mer om frieriets akademiska kontext: http://www.cluelass.com/Guide/FAQTrivia.lasso)

Nåväl, jag har tackat ja till Göteborg, jag gjorde det dock på ren svenska.

No comments: